Körsbärsträdet Novell

Första gången jag såg henne under körsbärsträdet trodde jag bara det var en dröm. Jag tog mod till mig att gå fram och prata med henne, sen dess har vi alltid suttit under trädet och bara väntat, väntat på att något nytt skulle hända.

-Bella? frågade hon.

-Ja Maja? Hon lutade sig fram och kysste mig lätt på läpparna i några sekunder, sen drog hon undan. Jag tittade på henne och såg att hon blev röd om kinderna, så jag kysste henne tillbaka. Sen satt vi länge och bara tittade på varann.

En dag dök hon inte upp under körsbärsträdet, jag försökte ringa, men inget svar. Jag gick hem till henne och knackade på. Hon öppnade dörren,

-Du måste gå härifrån, vi kan inte träffas mer. Innan jag hann fråga och hon stängde dörren efter sig skymtade jag ett stort blåmärke gömt bakom hennes hår på vänstra axeln. Jag visste vad det var. Hon hade många gånger berättad om att hennes mamma var död sen länge och att hennes pappa var ett fyllo. Men hon ville ändå inte ringa polisen, för att hon trodde det skulle sluta.

Men det gjorde det inte.

Några dagar senare kom hon tillbaka, hon berättade att en granne hade ringt polisen för att hon hört skrik.

Polisen hade tagit hennes pappa.

Nu hade det gått några månader efter händelsen, allt var nästan som vanligt men körsbärsträdet hade börjat tappa sina blad.

Men vi fortsatte ändå att vistas där.

I början hade jag inte tänkt så mycket på varför vi alltid satt under just det trädet.

Det kändes som att ju mer trädet tappade sina blad, ju blekare och svagare verkade hon bli.

En dag berättade hon om att hennes mamma hade älskat körsbärsträd, och att det var när hennes mammas körsbärsträd föll ner under en storm, som hon dött.

Jag började försöka hitta på internet om det fanns några såkallade "körsbärsmänniskor" jag vet att det låter fånigt, men jag fick faktiskt fram några resultat.

Det var en legend om att dom människorna hade varsit eget körsbärsträd, som börjat gro när dom föddes.

Men när bladen börjar falla på hösten blir människorna svagare och svagare tills körsbärsträdet börjat blomma igen.

Men om körsbärsträdet dör helt, gör människan också det.

Men Maja var fortfarande som starkast när vi satt under trädet.

En dag blev Maja sjuk, jag visste vad det berodde på, men ingen annan.

Det var trädet.

Det var tre långa månader kvar tills trädet skulle börja blomma igen, så jag blev väldigt orolig.

Men dom månaderna gick fortare än anat och Maja blev frisk igen.

Tillslut fick vi äntligen sommarlov, vi vistades mer än någonsin under trädet.

Men en dag blev Maja sjuk igen, jag visste att det hade något med trädet att göra.

Jag tog mig dit så fort jag kunde.

När jag kom såg jag att någon börjat såga i trädet och visste att om jag inte gjorde något skulle Maja att dö.

Men så fort jag försökte prata med sågarna brydde dom sig inte och sa bara att trädet skulle bort.

Jag visste att jag inget kunde göra, så jag tillbringade resten av tiden med Maja.

En dag blev det så allvarligt att hon var tvungen att läggas in på sjukhus.

Jag stannade med henne till hennes sista stund.

-Jag älskar dig... Var dom sista orden hon yttrade innan hon dog.

-Jag älskar dig med, viskade jag.

Innan sjuksöterskorna kom gav jag henne en lätt kyss på läpparna och gick.  

Kommentera gärna om ni gillade den och vill ha fler (:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar